Vad är vibecoding? Begreppet, ursprunget och vad det betyder

Få ord har spridit sig så snabbt i AI-världen som "vibecoding". På mindre än ett år gick det från en udda kommentar till ett av branschens mest använda begrepp. Men vad betyder det egentligen – och varför pratar alla om det?

Var begreppet kom ifrån

Uttrycket myntades i början av 2025 av Andrej Karpathy, en av de mer tongivande rösterna inom AI. Han beskrev ett sätt att bygga mjukvara där man "ger efter för känslan" – låter AI:n skriva koden medan man själv styr med ord och intuition, snarare än att läsa varje rad.

Det fångade något många redan kände: att gränsen för vad som krävs för att bygga något hade flyttat sig dramatiskt.

Vad det faktiskt innebär

I praktiken betyder vibecoding att du beskriver vad du vill ha på vanligt språk, AI:n genererar koden, och du itererar genom att reagera på resultatet – "gör knappen större", "lägg till inloggning" – i stället för att skriva allt själv.

Effekten är att fler kan bygga. Den som har en idé men inte är utvecklare kan komma längre på egen hand än någonsin tidigare. Det är en del av varför hela fältet kring AI – och rollen AI-konsult – är så nytt och växer så snabbt.

Var det passar – och var gränsen går

Vibecoding är svårslaget för att utforska idéer, bygga prototyper och interna verktyg snabbt. Där hastighet är allt och felmarginalen är stor gör det enorm nytta.

Gränsen går vid det som ska leva i produktion – köras varje dag, på riktig data, med riktiga konsekvenser. Då räcker inte känslan: det krävs omdöme om säkerhet, underhåll och vad som faktiskt håller. Tekniken gör starten snabbare; bedömningen av vad som ska härdas är fortfarande arbetet.